Brinn jävla Heimstaden!

Det är fortfarande kallt i vår lägenhet. Tidigare idag var vår vaktmästare här för fjärde gången för att undersöka vår istid, och som vanligt hade jag lust att slå ihjäl honom med hans egen skiftnyckel. En vaktmästare som inte vet sin plats är tydligen det mest upprörande som finns. Ni förstår, varje gång han har varit här har han drypt dryga kommentarer över oss. Han, en vaktmästare?! Han som inte ens ska vara tillräckligt stolt för att öppna munnen! Han som inte ens ska vilja leva! En vaktmästare ska smyga in, gråta medan han utför sin uppgift, och sen smyga ut igen. Hur som helst. Efter mitt fjärde möte med det inkapabla vaktmästarhelvetet var jag arg och ringde hyresvärden. Inte bara för att klaga på hans oduglighet utan även för att be om kompensation för att vi tvingats bo i isvakskyla i två månader. Tråkigt nog visade det sig att vår hyresvärd är allt annat än en vanlig hyresvärd. Han är en förrymd mentalpatient förklädd till hyresvärd, som istället för att värna om sina hyresgäster, hatar dem.

Jag ringde och förklarade vår situation för honom. Att vi har tvingats stå ut med kylan oacceptabelt länge, och att vi tycker att vi borde få någon form av kompensation.

Hyresvärdpsykot: Är det du som står på kontraktet?
Jag: Nej, det är min kompis.
Hyresvärldpsykot: Ska ni ställa krav på oss är det din vän som ska höra av sig till oss.

Jag förklarar att jag inte ringer för att ställa några krav, utan för att meddela dem hur det ligger till, och att det borde vara en självklarhet för dem att kompensera oss.

Hyresvärldpsykot: Men hur ska jag veta att du inte ljuger? Du kan ju lika gärna ljuga! Förresten är det säkert något vi ändå inte hade kunnat lösa snabbare! Vi brukar inte lösa problem genom att ge bort pengar! Hur ska jag veta att ni talar sanning?!

Jag ber honom kontakta vår vaktmästare för bekräftelse isf, men att jag tycker det låter märkligt att han som vår hyresvärd utgår ifrån att vi ljuger. Han säger att min vän som står på kontraktet måste höra av sig.

Jag: Visst, jag tar väl kontakt med min kompis så får han höra av sig då.

Varefter allt brister för honom.

Hyresvärldpsykot: Tar kontakt?! Var är han nu då?!
Jag: Jag vet inte riktigt, men han är inte hemma.
Hyresvärldpsykot: Vadå inte hemma?! Har han flyttat?! Bor han inte där?!
Jag: Han bor här, men är inte hemma för tillfället. Han reser runt i Sverige och jag vet inte exakt var han är. Men han bor här så det spelar ingen roll.
Hyresvärldpsykot: Jaha, reser rutn i Sverige? Men var bor han då? På hotell kanske?!
Jag: Alltså jag vet inte. Ja förmodligen. Antingen på hotell eller hos kompisar. Men nu tycker jag att det här samtalet börjar spåra ur lite. Vad håller du på med?
Hyresvärldpsykot: Nej nej, det är nu det här samtalet börjar bli riktigt intressant! Din vän bor inte i lägenheten och hyr ut den i andrahand, och det här ska vi prata mer om!
Jag: Nej det ska vi inte, jag får be han ringa upp dig istället.
Hyresvärldpsykot: Han hyr ur den i andrahand, och det är inte särskilt smart av honom ska jag säga dig! Jag ska skriva brev till honom angående det här! Jag ska ringa honom!
Jag: Jaha, så jag ska inte be han ringa upp dig, eftersom du ska ringa upp honom?
Hyresvärldpsykot: Precis!
Jag: Okej...

Några timmar senare kom kvinnan som skulle besikta lägenheten. Givetvis var hon en otrevlig gravid besiktarhora som också beskyllde oss för att bo i andrahand. Och bara för att vår vän som står på kontraktet inte var här gav hon oss en räkning på 375kr. Nu ber jag till Gud att hon ska få bortfall, att vaktmästaren ska bli brutalt mördad och alla Heimstadens bostäder ska brännas ner av Malmöpyromaner. Jag hoppas att han lyssnar.

/S