Belfrage i mitt hjärta

JR säger att mitt första inlägg var typiskt svenskt (jantelagiskt), att jag är en playahata och att mitt inlägg "förstör". Att vi inte alls kommer få den stora läsarskara som han hoppas på när jag skriver att vi lever "tråkiga liv" istället för att ljuga och säga att vi lever "roliga liv". För vem vill läsa en blogg som är skriven av personer följda av jantelagen som lever just "tråkiga liv"? Jag antar att han har rätt. Från och med nu ska jag inte vara så uppriktig längre.

Om sanningen ska fram så har det hänt en del i mitt liv på sistone. Igår var jag exempelvis på Rodeo där Eurosport spelade, som var bra. Mycket bra. Förutom jag, mina flatmates och en för mig massa okända människor var Carl Reinholdtzon Belfrage där, som jag senare under kvällen tvättade händerna bredvid. Stort! Han är lika ful i verkligheten som på bild, kan jag avslöja, men såg mer mesig ut. Eftersom jag efter mötet på toaletten svansade efter honom (i hemlighet) resten av kvällen fick jag även höra honom prata. Inte med mig såklart, utan med en tjej vid bardisken *snyft*. Hans röst matchade hans utseende. Jag är nöjd, och tycker om Belfrage precis lika mycket som tidigare och om möjligt ännu mer nu. Damn, det är verkligen press att skriva inlägg nu när vi lagt ribban så högt. Såvida inte Belfrage får nys om vår blogg och hyllar den, kommer det här kännas som ännu ett av mina livs misslyckanden. Jag kan redan höra nederlagets hånskratt ta permanent plats i mina hörselgångar bredvid min nyfunne vän Tinnitus. Åh...

Jag är iaf nyinflyttad i Malmö, bor i kollektiv, pluggar heltid, korvstoppar mig själv dagligen full med falafell, och och och, ja, har bestämt mig för att satsa stort på musiken här framöver. Min vän som är hiphopproducent har ett helt gäng tjejer som svärmar runt honom, och såvida inte ”ful är det nya snygg” har blivit en universell åsikt måste orsaken vara hans musikskapande (förlåt kompis, men seriöst!). Musik är medlet för brudar. Min sista chans! Önska mig lycka till, snälla!

Märk hur perfekt jag lägger upp förutsättningar för ännu ett smärtsam nederlag. Jag måste sluta önska, sluta hoppas, först då kan jag finna livsharmoni och lycka.