Dagen

Att klubba dagen innan dagen är ingenting jag någonsin kommer att göra om. Att vakna upp med fruktansvärd baksmälla på julaftonsmorgon, hemma hos någon annan, är ju inte särskilt "julafton" juuu. Vad tänkte jag egentligen? Usch och fy!

Trots den dåliga starten blev årets julafton lika okey som alltid. För första gången köpte jag alla klappar själv istället för att tigga till mig mammas presentinköp. I år behövde jag alltså inte föra vidare frågan: "Åh gud vad fint!!! Var har du köpt den här porslinsängeln?!" till henne, utan hade kunnat svara på det själv ifall jag bara hade gett bort porslinsänglar och fått kommentarer istället för snabba och uppenbart framkrystade leenden.

Och Joel. Fy fan. Bara sex månader gammal och redan snål som få. Här kostade jag på mig världens finaste kofta och ett par snygga skor till honom, och allt jag fick tillbaka var ett foto (på honom såklart) i en ram. Narcisistisk är han uppenbarligen också. En lugnt sagt oroväckande start.

Julafton är en dag då man ska vara snäll. Jag tycker jag är snäll rätt många dagar varje år, men inte ens en dag som denna trodde jag att jag skulle orka lyssna på min mosters mans osammanhängande prat i 60 minuter. Så här i efterhand är jag imponerad över hans taktik. Först vaggade han in mig i en extremt detaljerad trettiominutershistoria om hur han för tio år sedan startade ett elverk i fjällen, där poängen i anekdoten var att han kom lite billigare undan än tänkt (!!!). Och ja, det säger ju sig själv att allt han därefter berättar kommer kännas superintressant i jämförelse. När han senare kom in på sina husköp i Boden på 70-talet kändes hans nya historia lika fängslande som en Murakami-karaktärs livssummering. Big up för släkten!

Och big up för JR som trots dygnets sena timme cyklade till mig genom en snöstorm. Jag är fortfarande rörd, det ska du veta.

Imorgon är det lilla julafton! Jag ser fram emot det! Och Bodensia. Förköpsbiljetter. 160kr. Hemvändarkväll. Kan det bli bättre? Wouldn't think so...

/S