Den Glada Grisen

Ojojoj, nu var det länge sedan. Jag tror det krävs en kort summering.

Förra helgen var som sagt rolig, och innehöll fest på jobbet efter arbetstid, med obegränsad tillgång till alkohol, fula danskar och en norsk supervisor som ville supa mina kvinnliga arbetskamrater under bordet för att på så sätt "kanske" få pussas, eller ännu bättre, "kanske" få uppleva könsumgänge. Tyvärr har han inte utseendet på sin sida, vilket blev tydligt när han frågade mina kvinnliga arbetskamrater hur gammal de trodde han var. "Minst 34, minst!", sa Charlotte. "Jag är 29...", svarade han. HAHAHAHA!!!

Efter fem timmars supande på den oangenäma arbetsplatsen bestämde jag och mina arbetskamrater för att "Nu får det vara nog. Nu åker vi hem!", vilket vår tragikomiska supervisor inte gillade. Han föreslog istället att vi skulle gå ut. Med kvällens snöstorm i åtanke tyckte vi det lät som en bra idé. Vi ville ju inte bli fast hela natten på tågstationen istället.

Det bör också nämnas att vi vid den här tiden bara var fyra personer som var kvar på jobbet. Jag, mina två kvinnliga arbetskamrater och den norska supervisorn. Alla andra hade gått tre timmar tidigare.

Vi tar en taxi. Han betalar för oss alla.
Vi kommer fram till klubben han rekomenderade. Han betalar inträde för oss alla.
Han köper fyra öl och fyra shots. Han betalar för oss alla.
Han fyller på alla våra öl hela kvällen. Han betalar för oss alla.

Klubben hette "Den glada grisen" (ja det är sant), och var det märkligaste ställe jag någonsin varit på. Första intrycket var "Uuuhhh en klubb inspirerad av vidriga O'Neil", men visade sig vara så mycket mer än så. Det lilla lilla dansgolvet gjorde kvällen underbar.

Jag har aldrig gått ut i Danmark tidigare, men jag visste faktiskt inte att danskarna var mästare på att bugga, som jag först och främst trodde var en - om än ovanlig i klubbmiljö - svensk dans. Hur som helst. Alla som klev upp på dansgolvet kom upp i par. En kille och en tjej, och alla, alltså ALLA, buggade! Det buggades till Daft Punk, till Beyonce, till Michael Jackson, ja, även till Roxett. Vid ett tillfälle var vi fem olika par som stod och buggade på dansgolvet, till den 50 åriga damen och hennes 80-åriga sällskap började torrgucka mot dansgolvets ena vägg. Då skingrades buggsällskapet.

Vår supervisor, som vägrade att dansa, underhöll sig med att desperatragga på mina kvinnliga arbetskamrater, så fort de återvända för att dricka lite mer öl, vilket gjorde att de halsade i sig, och att han sedan mest satt själv vid vårat bord och vaktade våra glas och våra jackor.

Klockan sju på morgonen kom jag hem, efter att ha haft min bästa festupplevelse sedan Diplo-kvällen föra jul. Och gratis blev den ju också. Fantastiskt!

/S