Ugly Division, veckans stora insikt

Den här veckan har varit världsomställande för mig. Mina ögon har slitits upp och jag har tvingats ta del av en verklighet som gör mig till en främling i min egen tillvaro. Jag har tydligen tragglat mig igenom ungdomens år i tron om att jag spelar i en helt annan division än vad jag i själva verket gör. Så jävla hemskt ändå, jag avskyr ju människor som saknar självkritik och självinsikt, och nu är jag plötsligt en av dessa sorgligheter. Att acceptera min nya situation och mina nya lagkamrater kommer inte bli det jobbigaste. Att anpassa sig till nya förhållanden är ändå en överlevnadsstrategi de flesta människor i krissituationer är bra på. Det svåraste blir att känna en säkerhet i min nya tillvaro. Hur vet jag att det verkligen är här, bland alla fula människor jag hör hemma och inte på zoo? Imorgon kanske jag får veta att alla kvinnor som någonsin lagt ett öga på mig har gjort det av ren sympati. Att de kvinnor som gått in i någon form av relation med mig har gjort det mot betalning av mina stöttande vänner. Att jag är en Truman i en Truman Show. Men jag ska nog klara av det här. Jag ska utmana alla mina tidigare föreställningar om mig själv och mitt liv och inte ta någonting förgivet. Usch, det är fan läskigt det här, jag kan ju vara vem som helst! Nästa gång ni träffar mig kanske jag är EvaEmma Andersson, vem vet? Helvete! Min framtid har nog aldrig varit så ovis som nu.

/Smelly B