Up and downs
Idag har verkligen varit en dag i upp och nedgång.
+ nr. 1: Jag hittar en Sydsvenskan längst ner i trapphuset!
- nr. 1: En varelse sätter sig bredvid mig på bussen och nynnar högt på James jävla Blunt-låten ”You’re beautiful”.
+ nr. 2: Simón pekar ut min favoritarbetskamrat: ”cykelmannen”. I’m in löööve!
- nr. 2: Jag kommer på att jag glömde bort att äta frukost och glömde bort att ta med mig mat hemifrån, och kommer tvingas fasta fram till 18:00.
+ nr. 3: Simòn bjuder mig på några kex och russin som lindrar de smärtsamma hungerattackerna.
- nr. 3: Efter tre ihärdigt utdragna timmar på jobbet väntar tre ihärdigt utdragna timmar till.
+ nr. 4: Tjejen jag har en beef med jobbade idag, och är inte intresserad av att ”squasha” den. I like!
- nr. 4: Jag bokar in att jag ska jobba fjorton dagar i sträck.
+ nr. 5: Arbetsdagen tar verkligen slut och en arbetskamrat jag aldrig pratat med tidigare presenterar sig med världens roligaste smeknamn: "Tjalle". Gud så jag älskar personer som presenterar sig med sitt smeknamn!
- nr. 5: Tjalle visar sig dock vara smått rasistisk.
+ nr. 6: Men sen pratar Tjalle lyriskt om sin kärlek till filmer som är ”vackra” och ”känslosamma”, och poängterar; flera gånger, att han verkligen ”älskar” filmer som "berör". Vad det ska betyda vet jag inte, men jag gillar det! Tjalle visar sig vara en riktig hyvens lirare (100% soft kille som Simòn beskrev honom), om man bortser från hans milda främlingsfientlighet.
- nr. 6: Jag kommer hem och kommer på att ketchupen tog slut igår.
+ nr. 7: Jag öppnar kylskåpet och märker att David har köpt ny!
- nr. 7: Jag tvingas äta mjölkstuvade makaroner och köttbullar, den enda mat jag har här hemma, för snart tionde måltiden i rad.
+ nr. 8: Melodifestivalen är inte ens värd att titta på med ett ironiskt förhållningssätt. Mer lördagsfritid till mig alltså.
- nr. 8: Trots insikten tvingar mig igenom alla åtta bidrag. Why?!
+ nr. 9: David poppar övernaturligt bra micro-popcorn och Van Damme-filmen Black Eagle visar sig vara en av de bättre amerikanska 80-tals action jag har sett, och Van Dammes bästa. 4/5.
- nr. 9: Jag postar det här inlägget och går och lägger mig pigg och nykter, den obehagligaste känslan som finns.
/S
+ nr. 1: Jag hittar en Sydsvenskan längst ner i trapphuset!
- nr. 1: En varelse sätter sig bredvid mig på bussen och nynnar högt på James jävla Blunt-låten ”You’re beautiful”.
+ nr. 2: Simón pekar ut min favoritarbetskamrat: ”cykelmannen”. I’m in löööve!
- nr. 2: Jag kommer på att jag glömde bort att äta frukost och glömde bort att ta med mig mat hemifrån, och kommer tvingas fasta fram till 18:00.
+ nr. 3: Simòn bjuder mig på några kex och russin som lindrar de smärtsamma hungerattackerna.
- nr. 3: Efter tre ihärdigt utdragna timmar på jobbet väntar tre ihärdigt utdragna timmar till.
+ nr. 4: Tjejen jag har en beef med jobbade idag, och är inte intresserad av att ”squasha” den. I like!
- nr. 4: Jag bokar in att jag ska jobba fjorton dagar i sträck.
+ nr. 5: Arbetsdagen tar verkligen slut och en arbetskamrat jag aldrig pratat med tidigare presenterar sig med världens roligaste smeknamn: "Tjalle". Gud så jag älskar personer som presenterar sig med sitt smeknamn!
- nr. 5: Tjalle visar sig dock vara smått rasistisk.
+ nr. 6: Men sen pratar Tjalle lyriskt om sin kärlek till filmer som är ”vackra” och ”känslosamma”, och poängterar; flera gånger, att han verkligen ”älskar” filmer som "berör". Vad det ska betyda vet jag inte, men jag gillar det! Tjalle visar sig vara en riktig hyvens lirare (100% soft kille som Simòn beskrev honom), om man bortser från hans milda främlingsfientlighet.
- nr. 6: Jag kommer hem och kommer på att ketchupen tog slut igår.
+ nr. 7: Jag öppnar kylskåpet och märker att David har köpt ny!
- nr. 7: Jag tvingas äta mjölkstuvade makaroner och köttbullar, den enda mat jag har här hemma, för snart tionde måltiden i rad.
+ nr. 8: Melodifestivalen är inte ens värd att titta på med ett ironiskt förhållningssätt. Mer lördagsfritid till mig alltså.
- nr. 8: Trots insikten tvingar mig igenom alla åtta bidrag. Why?!
+ nr. 9: David poppar övernaturligt bra micro-popcorn och Van Damme-filmen Black Eagle visar sig vara en av de bättre amerikanska 80-tals action jag har sett, och Van Dammes bästa. 4/5.
- nr. 9: Jag postar det här inlägget och går och lägger mig pigg och nykter, den obehagligaste känslan som finns.
/S
posted by Frank Delux at 00:08
2 Comments:
"- nr. 1: En varelse sätter sig bredvid mig på bussen och nynnar högt på James jävla Blunt-låten ”You’re beautiful”."
Var helt klart värst. Punkt nummer åtta skall förses med en guldstjärna! Keep up the good work! ;)
DU ÄR UTMANAD.
Skicka en kommentar
<< Home