Boden - Malmö

Den andra juli bar det av. Från min temporära vistelse i Boden ner till Malmö, med tåg. Fy fan. Den värsta resa jag gjort inom Sverige. Connex är nog det enda företag jag verkligen hatar. Fortsätt skövla regnskog Mc Donalds, fortsätt använda er av barnarbete Nestlé, jag bryr mig inte. Det enda som engagerar mig är att Connex verksamhet lider i form av materiella förluster och död inom ledningen. En dröm jag tänker förverklgia... De jävlarna placerade mig i en vagn från 60-talet! Den enda vagnen i hela tåget utan elektricitet! I fjorton timmar tvingades jag underhålla mig med min tv-spelstidning, fruktansvärda reskamrater och dålig sömn. Alternativet hade varit en massa filmtittande om jag hade fått en ordentlig vagn, men inte nu. Fy fan. Kurt Russel mannen jag reste med var dock i efterhand smått fantastisk. Hans väldigt glada och uppsluppna uppsyn, som gjorde allt för att överspegla den enorma sorgsenheten som då och då ändå lyckades bubbla upp. Som när han pratade om sin arbetslöshet: "Problemet är att arbetsgivarna bara tittar på den arbetssökandes utbildning, inte på arbetslivserfarenheten", eller om ytlighet: "Jag är inte den som bryr mig om ytliga petitesser, jag har rest för mycket för att bry mig sådant som vad jag har på mig eller vad andra tycker om mig, det har jag sett alldelens för mycket för att bry mig om / Jag tvättar inte min bil varje vecka som alla andra svenskar som använder bilen som en maktsymbol, jag gör som amerikanerna och använder den till vad den är till för / Jag tänker inte offra min frihet att kunna resa genom att binda mig till en familj bara för att det är vad andra anser att det är så man bör tillbringa sitt liv", eller direkt efter om kvinnor: "Visst hade det varit roligt att slå sig ned och skaffa barn och familj, men att hitta en kvinna som gillar att resa till andra resmål än Mallorca är inte det lättaste", eller om samhällets pinor i övrigt: "Det är inte konstigt att det är så många som tar livet av sig i Sverige när man inte mår bra här. Här måste man ha hus, bil och familj för att passa in. Har man inte det så hör man inte hemma här / Här finns det så mycket att tänka på, här måste vi betala skatter som regeringen tycker vi ska betala, här måste vi deklarera och betala räkningar, och en massa andra sysslor som gör livet tungt på andra sätt än på andra platser i världen". Och det hysteriska skrattet som då och då mer eller mindre oprovocerat bröt ut för att sedan snabbt tystna med hans tomma blick fäst ut genom kupéfönstret. Herregud, det är nästan så jag saknar honom. Det allra bästa var när han pratade om att försiktighetsåtgärderna man bör ta till sig medan man reser: "Man måste vara väldigt försiktig när man reser. Väldigt väldigt försiktig. Det finns så mycket konstiga människor där ute. Knarkare, hemlösa och homosexuella".