"för jag känner mig skön"

Min förkylning släpper aldrig. Eller så fort den släpper kommer den tillbaka. Förjävligt. Jag misstänker att jag inte klär mig varmt nog.

I förrgår var jag på arbetsintervju och ljög min näsa meterlång, som vanligt. Som vanligt fungerade det.

Curb your Enthusiasm, avsnitt tio i säsong ett fick mig att skratta som jag aldrig skrattat tidigare. Eller jo, Grattis Världen i Japan, när Filip och Fredrik provar bondage fick mig också att tappa kontrollen över mig själv. En obehaglig syn kan jag tänka mig. En mängd skrattsalvor i olika toner som skriks ut och lägger sig över och under varandra, där de fortsätter att ljuda i en sorts surrealistisk symfoni, samtidigt som jag kippar efter andan, hoppar upp och ned och torkar ett skurregn av tårar. Larry Davids Curb your Enthusiasm är alltså att rekomendera. En serie som verkligen växer, så ge den några episoders chans.

Obehagligast efter min skrattattack måste vara Petters Têtê et têtê med Neneh Cherry. En Petter med ett snuskigt viskande ton, herregud vad osmakligt. Och den porriga och gamla Neneh. Usch!

Vad vill du ha i natt
Jag vill ta henne hem för jag känner mig skön

HP chillar med att reparera min dator. Nu var det snart tre veckor sedan de var och hämtade den. Min ilska är obeskrivbar, nästan så jag hade kunnat döda någon just nu. När jag ringde och frågade vad i helvete de höll på med väntade de fortfarande på beställda delar, och kunde inte alls säga hur länge till det skulle ta. Alltså nu får du jäsa för fan! Tio arbetsdagar, tjena. FY FAN.

100 höjdare-boken är förresten fantastisk! Så jävla rolig! Helst efter att ha sett tv-programet. Åh så jag skrattade. F&F, ni måste skriva mer! 5/5

Albert Camus Främlingen 5/5

Nu är jag förresten snart ikapp med Lost! Bara två avsnitt kvar!

Se vad tid jag får för annat nu när datorn är borta. Jag kanske borde tacka HP, ringa och be dem behålla skrotet.

/S