Nyårsafton pt. 3

Nyårsaftonfirandet blir som Daniels julfirande. Ensam hemma med porr och öl. Nu knäcker jag snart min tredje öl och fortsätter in på Jenna Jamesons utlovade analscen. Skönt.

/S

Nyårsafton pt. 2

Att vandra genom Boden en fredagnatt är mycket obehagligt och för minnena tillbaka till det panikartade introt i Silent Hill 2. Hela staden är helt öde förutom den handfulla mängden varelser som står för sig själva och vinglar och mumlar och kräks. Och besöker man hamburgehaket Frasses nattetid bjuds man även där på en psykadelisk upplevelse. Hälften av deras bord är ockuperade av världens fulaste barn (feta små bönder) som sitter helt tysta och stirrar ner i sina matrester och väntar på stängningsdags (04:00). Och bakom kassan står som vanligt den där korta blonda saken (bara två år äldre än mig men som ändå har jobbat där så länge jag kan minnas) och ser sådär menlös ut som jag hoppas att han känner sig. Herregud. HERREGUD!!!

Nere hos David värmdes jag lyckligtvis upp av Davids 1995-utstyrsel, mina Frasseburgare och Arrested Development. Seagal-filmen "Into the Sun" får vänta ett tag till.

Idag skrek förresten Lisa (min katt) efter uppmärksamhet så länge och ihärdigt utan att få gehör att hon protestbajsade på hallmattan. Eller det är iaf min teori om varför hon gjorde ett så drastiskt utspel, något man själv borde prova på en av alla de gånger man inte får en syl i vädret.

David: Vem fan har bajsat i hallen?!
Jag: Jag har bajsat i hallen! :D
Karin: Va?!
David: Karin, har du eller Fredrika bajsat i hallen? Alltså det är inte sant, det ligger ju fan bajs här på golvet!
Jag: Jag har bajsat i hallen! Här är jag! Titta på mig! Jag har inga byxor på mig!
Karin: Alltså vad är det här om? Det kan ju inte vara människobajs, vem skulle göra något sånt?
David: Jag har ingen aning. Alltså det kan ju inte vara sant. Vad fan är det här om?!
Jag: Alltså, det är ju jag... jag har bajsat i hallen, kompisar... Jag har bajsat i hallen...
Fredrika: VA?! Va?! Det är ju helt sjukt! Hörde jag rätt?! Har någon bajsat i hallen?!

Jag har aldrig brutit ett nyårslöfte tidigare och ska därför utmana mig själv extra hårt i år (iofs har jag aldrig haft ett nyårslöfte förut): 2006 ska bli sundhetens år. Skräpmaten jag äter två gånger per dag ska bytas ut mot gurka och vatten (näringslära kallas det!), och cykelturen jag har tagit till skolan varje morgon hösten 2005 ska bytas ut mot en cykeltur ner till centralen. Jag kommer bli en sund fitnessgud ala Peter Siepen! David står för modet och jag för kroppen. Vi kompletterar varandra.

GOTT NYTT ÅR!

/S

Nyårsafton

Just nu har jag tagit en pause i mitt feministsmörjeskrivande. Skönt.

I Boden händer allt på Hanssons. Missar man ett fika där är man helt lost, och missar man två blir man utstött. Då har man missat så mycket kvalitetstid att det är omöjligt att hitta tillbaka till gemenskapen igen. Hanssons Hanssons. I löve Hanssons.

Nu ska jag traska ner genom hela stan, i en snöstorm, för att se på Steven Segal-filmen "Into the sun" med David.

Erland Oye har kanske partajjat i vår lägenhet ikväll. I Malmö alltså. Stort. Tråkigt att det så sällan händer något stort när man själv är närvarande.

/S

Dagen efter dagen...

... var juldagen aka "stora" (höhö) julafton. Kvällen började jättebra. Alla vänner samlades och stämningen startade på topp. Rimstugan öppnades och spexet flödade. När världens i vanliga fall godaste hemkörningspizza var ogräddad muttrades det lite, men när alkohol serverades som middagens dessert blev den lyckliga skrattkören lika aktiv igen. Julklappsutdelning (stringkalsonger, trance-halsband, kondomer, Van Damme t-shirts, FHM-magasin, fräckisar, Steven Segal-filmer). Lite dans. Party party party. Och sen när det var dags att lämna festen för "Bodensia" presenterade jag kvällens dramatiska twist.

Jag: "Var fan är min plånbok?!"
Shirin: "Ja, var är din plånbok med våra biljetter till bodensia?!"
Jag: "Jag vet inte! Jag letar!"
Shirin: "Du är ju helt otrolig! Jag förlåter dig aldrig om du har tappat bort den!!!"
Jag: "Men sluta, jag hittar den snart!"

Fem minuter senare.

Jag: "Alltså jag har tappat den. Jag måste ha tappat den i taxin i fredags, men här, ta 200kr och skynda dig till bodensia! Det är fortfarande inte försent!"
Shirin: "Fy fan vad jag hatar dig! Jag kommer inte förlåta dig om jag inte kommer in!"
Jag: "Men din jävla idiotjävel. Håll käften! Tror du jag vill ha tappat bort den?! Jag har ju pengar, mitt ID, mitt visa-kort, ja allt i den där plånboken. Håll bara käften och ta pengarna och håll käften!"

Fem minuter senare.

Jag: "Förlåt".

Tjugo minuter senare.

Vakt: "Ni som inte har förköp kommer inte komma in på en timma, bara så ni vet".
Jag: "Jag tänker inte köa en timma för att komma in här".
Shirin: "Inte jag heller. Jag går hem. Godnatt."
Jag: "Förlåt igen."

Trettio minuter senare.

Jonas: "Shirin lyckades komma in gratis! Det är jättekul här! Köar du fortfarande?"
Jag: "Jag sitter framför datorn och har gjort mig i ordning för sängen. Imorgon ska jag ta livet av mig".

Jag tog uppenbarligen inte livet av mig, och gud vad jag är glad för det såhär i efterhand! Visst, det känns jobbigt att plånboken är borta och att jag nu, utan varken ID-kort eller pass är lika identitetslös som Sandra Bullock i min gamla favoritfilm Nätet, men när jag idag fick uppleva den fantastiska filmen Saw II så spelar varken det eller det faktum att jag lider av en mystisk hjärnskada någon roll längre. De lyckades ju faktiskt! Saw II är verkligen ännu dummare och sämre än den första filmen, och ändå hyllas den av gemene man precis som sin föregångare. Fantastiskt! Jag kan knappt bärga mig när jag tänker på den möjliga trilogiboxen som jag ska försöka förhandsboka redan imorgon. I'm in löve!

/S

Dagen

Att klubba dagen innan dagen är ingenting jag någonsin kommer att göra om. Att vakna upp med fruktansvärd baksmälla på julaftonsmorgon, hemma hos någon annan, är ju inte särskilt "julafton" juuu. Vad tänkte jag egentligen? Usch och fy!

Trots den dåliga starten blev årets julafton lika okey som alltid. För första gången köpte jag alla klappar själv istället för att tigga till mig mammas presentinköp. I år behövde jag alltså inte föra vidare frågan: "Åh gud vad fint!!! Var har du köpt den här porslinsängeln?!" till henne, utan hade kunnat svara på det själv ifall jag bara hade gett bort porslinsänglar och fått kommentarer istället för snabba och uppenbart framkrystade leenden.

Och Joel. Fy fan. Bara sex månader gammal och redan snål som få. Här kostade jag på mig världens finaste kofta och ett par snygga skor till honom, och allt jag fick tillbaka var ett foto (på honom såklart) i en ram. Narcisistisk är han uppenbarligen också. En lugnt sagt oroväckande start.

Julafton är en dag då man ska vara snäll. Jag tycker jag är snäll rätt många dagar varje år, men inte ens en dag som denna trodde jag att jag skulle orka lyssna på min mosters mans osammanhängande prat i 60 minuter. Så här i efterhand är jag imponerad över hans taktik. Först vaggade han in mig i en extremt detaljerad trettiominutershistoria om hur han för tio år sedan startade ett elverk i fjällen, där poängen i anekdoten var att han kom lite billigare undan än tänkt (!!!). Och ja, det säger ju sig själv att allt han därefter berättar kommer kännas superintressant i jämförelse. När han senare kom in på sina husköp i Boden på 70-talet kändes hans nya historia lika fängslande som en Murakami-karaktärs livssummering. Big up för släkten!

Och big up för JR som trots dygnets sena timme cyklade till mig genom en snöstorm. Jag är fortfarande rörd, det ska du veta.

Imorgon är det lilla julafton! Jag ser fram emot det! Och Bodensia. Förköpsbiljetter. 160kr. Hemvändarkväll. Kan det bli bättre? Wouldn't think so...

/S

Bodnnn

http://therealmagicdan.blogspot.com

Daniel har med sin blogg inspirerat mig att uppdatera igen! Yey vad exciting.

Det har gått lång tid sedan sist, och visst har det inträffat en hel del "Sebastian-typiska" händelser sedan dess. 500kr landade i min hand bland annat, för att bara - två dagar senare - ramla ut ur min ficka igen.

Boden, Silentium, Silentium och Silentium. Jag har börjat jobba på Bodens Silentium igen, fast bara temporärt såklart. Första dagen på jobbet stormade jag in hos chefen, bad om löneförhöjning och lön i förskott, för att sedan komma in kräkbakfull på jobbet dagen efter. Riktigt kräkbakfull, på riktigt. Men men, när kûngen trampar i klaveret ser alla mellan fingrarna, även regeringen. Tur att man har kvar kronan iaf, även om den rostat rätt ordentligt under dessa tre år.

Nu är det jul snart, väldigt snart. För första gången någonsin ska jag ge min mamma något fint i julklapp och det känns jättebra. Varför har jag aldrig varit snäll mot henne tidigare? Snällheten tar dock en direkt pause på juldagen då jag slänger ut henne ur hennes lilla 2:a för att hosta Bodens fetaste julfest, som blir en riktig "apekatt and the rest"-get toghether. Vi blir typ tio pers som ska in i dimman där vi käkar Sveriges godaste hemkörningspizza och har en julklappsutdelning som börjar nosa upp i tusenlappen. Julen 2005 kommer garanterat bli den absolut dyraste hittills.

Gud vad alla kärlekskrankar. Nu är det verkligen bara jag som är singel här i hela världen. Shit. Jag som trodde att jag hade säkra singelvännerkort för livet. Typ Viktor och David (och Karin i visst mån), men nu är de ju alla tre uppe och svävar i det blå. Jag känner mig ensam. What's wrong with me?! ... Först och främst kanske jag borde sluta skriva så öppenhjärtat om alla mina brister i en blogg. Vad annat än ett mycket olustigt intryck ger det? Och för det andra kanske jag borde sluta klippa mig själv. Fan vad jag klipper mig själv alltså. Ekonomiskt är det iaf!

Jag är rätt trött och vill avrunda så jag kan se ifall Biblo-Björne uppdaterat sin blogg o sen sova. Imorgon ska jag på en lång klappjakt. Uuuuhhh vad jobbigt. Uuuuhhhh...

På kvällen blir det magneto där jag hoppas de slarvar bort min damkavaj igen så de kan bjuda på ännu en 500-lapp jag kan tappa. Det vore kul.

Godnatt!

/S

Tjat o tjat

De senaste två månaderna har jag blivit överröst med mejl där beundrare tigger och ber om att jag ska offentliggöra mig. Alla vill veta vem jag är och framför allt hur jag ser ut. Jag har dock dåliga nyheter för er där ute: it won't happen.

"Har du något att dölja eller?". Well, jag låter den bifogade bilden som skildrar mig i min vardagliga maskering, svara på den frågan. Ser det ut som att jag döljer något?

















Förhoppningsvis slipper jag tjatet nu.

/S

Resurrection

Nu är sörjandet av Svullos bortgång över och jag slår ensam upp SCCs portar medan JR kärlekskrankar och finner allt annat än vårat bloggande viktigt. Fuck you Mr. Let Down Whomakesmeextremelysadanddisapointed! Jag ska nog visa att jag klarar av att styra det här kusliga barockprosaskeppet själv!

Internationella jag har börjat jobba i Köpenhamn som ligger i Danmark där snapphanarna vägrar att prata engelska med mig trots att de märker att jag inte förstår ett dyft av vad de säger. DANSKJÄVLAR! Jag avskyr verkligen den här märkliga scandinaviegemenskapen. Danska är inte en annan dialekt av svenska. Norska är inte en annan dialekt av svenska. Danska, norska och svenska är tre olika språk, och därför förolämpar vi inte varandra genom att tala engelska istället, ett språk alla förstår. Idioter.

Och nu några random punkter om igår:

* Jag har verkligen rivstartat min market research revanch. Fjärde dagen på jobbet blev en: "nej fy fan, jag orkar nog inte"/sjukanmälning. Men äh, älskvärda jag kommer trots min uppenbart påhittade (överdrivna) ohälsa snart krönas till kung på ACNielsen. Visserligen blir det en självkröning som vanligt, men vem bryr sig? Bara jag får bära min stiliga pappkungastrut är jag nöjd.
* Jag har äntligen hittat tillbaka till mitt forna alkoholist-jag. Jag svepte en flaska vin på bara några minuter! :D
* Diplo på the Rumble var sjukt bra. Ett dansgolv som nästan drev mig till döden!
* Jag och Fredrika trodde oss fynda 35krs-pizzerian. Med oss hem hade vi inte bara två mätta magar, utan även en kvarglömd väska. Men oj vilken besvikelse! En skabbig blåckflöjt, ett par vidriga kalsonger, en Abba-gold cd och en massa räkningar var typ allt den innehöll. Så ja, ifall ägaren till världens tråkigaste väska skulle läsa det här, tveka inte att kontakta mig! Vi ger skuldlöst tillbaka sopkorgen bara vi får se vem du är, och skratta åt dig ett tag.

Några random punkter om idag:

* Trots gårdagens galna the rumble-kväll klev jag upp och åkte till jobbet. Snacka om en uppvaknande självdisciplin! Det här kan vara början på en ny era i S liv! Ett där det inte behöver vara ångestladdat omständigt att lämna lägenheten.
* På jobbet när jag läste norska Elle kom jag fram till att Sara Jessica Parker verkligen är sjukt ful. Det är inte jag som tycker fel, det är verkligen alla andra!
* Efter idag kan jag ignorera katastrofnyheter och rädda barnens pengainsamlingar i månader framöver. Jag erbjöd min dyra sittplats på köpenhamnståget till en gammal dam, som jag visserligen spottade på (i smyg) senare, när vi klev av tåget. Yes yes, häxan bar en äkta pälskappa! Det kändes bra. Vegan-kollektivet på Möllan, vänta på mig!!!

Det får vara allt för nu. Med "Lev väl!" avslutar jag detta inlägg, inspirerad av min vän Biblo-Björne.

Lev väl!

/S

Ice Age

Värmetrumman som värmer upp mitt rum och köket är trasig, vilket resulterar i en ny istid och därmed kalla mardrömsnätter. Inatt kom jag på den smarta iden att somna med hårtorken bredvid mig. Varje gång jag nu vaknar upp med bortdomnade kroppsdelar är det bara att spruta in varmluft under täcket i några minuter, och sedan försöka somna om igen. Det fungerar jättebra! En iskall säng + hårtork = total njutning.

Idag gick jag till ännu ett seminarium utan att ha läst veckans litteratur, och lyckades ändå klämma ur mig flera vettiga saker. Vad duktig jag är! Och ja, så här är det. När man inte tilldelas komplimanger av andra får man lov att göra det själv. Men iaf, idag sa en i klassen ifrån om den störiga gymnasiala jargongen som så många utgår ifrån under seminarierna. Den där värdeladdade men ändå väldigt förenklade generaliseringen och problematiseringen som stack och irriterade mig så i början av kursen. Jag blev glad. Det borde jag ha gjort för länge sen. Förmodligen tröttnade han när nu även veckans föreläsare hade ett så enkelt förhållningssätt till sin del i kursen, och valde en så enkel problematisering i och med sitt seminarieupplägg. Jävla feministluder alltså! Väx upp va, och framför allt, raka dig för helvete!

Ps. De där två sista meningarna tar jag som feminist direkt avstånd ifrån! De kan jag givetvis inte stå för. Ds.

Demolition High

Det är action på skolan. Larmet går, det springs i trapporna, bankas hårt på dörrar, pratas stressat och allvarligt väktare emellan, och jag sitter här i en datasal och skriver en dålig recension av en dålig bok. Exciting! Jag känner mig som en feg och givetvis mindre cool Corey Haim i Demolition High, en film där Corey Haim blivit fet och därmed ännu roligare att titta på. Åh, Corey Haim! Det var länge sedan nu!















/S