Tsui Hark är en av mina favoritregissörer trots att han står bakom ett par av de sämsta kinesiska filmer jag har sett. Med hans 2005-produktion Seven Swords visar han att han fortfarande är kapabel att överglänsa sig själv på att skriva och regissera dåliga filmer. Seven Swords är ett tragiskt fyratimmars högbudgetförsök till en storslagen "De sju samurajerna" som på grund av sitt ihåliga resultat blivit nedklippt till 150 minuter (tack och lov!). En sammanfattning av filmen kan se ut så här:
Filmens hjältar, de sju svärdsmännen, räddar en by från ondingar varefter de attackerar ondingarnas borg och dödar typ hälften av alla bad guys. De sju svärdsmännen gömmer byborna i en grotta och åker tillbaka och dödar resten av ondingarna. När de kommer tillbaka till grottan är bara en kvinna och ett fåtal barn kvar vid liv. Ondingarna hade infiltrerat byn med en massmördare som lekt Pol Pot medan svärdsmännen var borta. Ingen tid ödslas till sorg utan istället åker svärdsmännen tillbaka till sitt berg där de brukar chilla, och sen: slutet gott allting gott.
Mellan filmens actionscener - som är rätt tråkiga trots att de har Tsui Harks bakom sig - tvingas vi lida av utdragna pompösa scener, svärdsmännens poänglösa visdomsord och plågsamma försök till engagemang genom tafatt dramatik runt de bleka karaktärerna. Ett exempel på hur han gestalar några svärdsmän är: "en slåss men vägrar att döda" (av samma anledning som Kenshin), "en älskar hästar" (?) och "en är mörk och mystisk" (Donnie Yen). Trots att Tsui Hark har 150 minuter på sig lyckas han inte porträttera någon karaktär djupare än ovanstående, och två av svärdsmännen blir aldrig presenterade bortsett från att vi får se dem i några röriga actionscener. Han lyckades inte heller bjuda oss på en endaste intressant dialog under filmens gång, vilket säger det mesta om vilken nivå manuset rör sig på. Visst, filmens foto och action är stundvis imponerande men i sin helhet är Seven Swords en osannolik produktion som med sin grova klippning inte ens får de korkade scenerna att "make sense" i sina sammanhang. Och slutet?! Det är ju bara för dumt. Ifall svärdsmännen som tidigt bevisade sig vara oövervinnerliga (ingen av de sju dör, och ingen förutom Donnie Yen hamnar i trubbel) bara hade dödat alla ondingar under sin första attack hade ju problemet varit löst och byn sluppit fly till någon grotta för att sen bli dödade. Och hur kan stämningen vara tipptopp och slutet ”vackert” när typ inga bybor är kvar vid liv? Svärdsmännen misslyckades ju med sitt uppdrag!
Seven Swords som hoppas på att bli en ny Hero skulle kunna jämföras med Pearl Harbor som hade motivet att göra en ny "Titanic-succe". Båda filmerna vill så mycket men slutar i tragik när regissörerna inte alls har förstått vad som gjorde sina inspirationskällor till succéer. Tsui Harks Peking Opera Blues är fan mer sevärd än Seven Swords, och om jag säger att Pearl Harbor är flera gånger bättre får ni kanske ett bättre perspektiv över hur dålig en film verkligen kan vara.
Tro det eller ej, det finns anledningar att älska Tsui Hark om man bara lyckas bortse från den här katastrofen.
Twin Dragons
Twin Dragons såg jag också ikväll. Tsui Hark regisserar tillsammans med Ringo Lam den bästa Jackie Chan-film jag hittills har sett. Snyggt skriven kinesisk förväxlingshumor som faktiskt är riktigt rolig, blandat med högkvalitativ action och en Jackie som faktiskt får ligga i filmen! Fantastiskt!
Knock Off
Rob Schneider is: The Van Damme-sidekick! Tsui Harks Van Damme-film som innehåller några av de snyggaste actionscener jag någonsin har sett, och är den enda film som fått Van Damme och hans slagsmål att vara riktigt tuffa.
Once Upon a Time in China
Tsui Harks bästa film och Jet Lis bästa efter Hero. Lite kuriosa är att filmen är en fristående uppföljare på Iron Monkey.
Time and Tide
Precis som i Knock Off får Time and Tide en att rysa av sitt kreativa kameraarbete och känsla för fart, styrka och klippning i actionscenerna. En av mina absoluta Tsui Hark-favoriter trots manuset som som vanligt lider av luckor när han envisas med att skriva det själv.
The Blade
Tsui Harks mörkaste film med samma visuella stil i actionscenerna som Seven Swords, fast mycket bättre.
Trots att Tsui Hark nu nästan känns oförlåtlig efter att ha sett resultatet av Seven Swords som jag så förväntansfullt väntat på, måste jag komma ihåg att han fortfarande står bakom några av de absoluta bästa actionfilmer jag har sett och flera av de snyggaste. Enligt mig är han fortfarande världens bästa actionregissör, om än den ojämnaste.
/Smelly B
